Krönika: ”Singel och nöjd”

Christian Haglund.
Christian Haglund.
Foto:Anna Engström

Krönikören Christian Haglund skriver om sina tankar om singellivet.

Jag har varit singel i snart två år och ofta påminns jag om tvåsamhets- och parnormen. ”Är det inte dags att träffa nån snart?” Jaha, så om jag hade velat det så hade det varit så lätt? En kärleksrelation är vacker och förtjänar att bemötas seriöst och dedikerat. 
Oftast har vi människor orimliga krav på drömpartnern. Den ska kanske helst vara snygg, tjäna hyfsat, ha koll på läget, bra humor, gemensamma intressen, likadan livssyn. Listan kan göras lång. Hur kan en räkna med att träffa en som har alla önskvärda kriterier? Men sedan så stämmer det ta mig tusan att kärleken är blind, det är svårt att styra vem en blir kär i. Spelar ingen roll vad du har på din önskelista – blir du kär så blir du. Punkt.

Den initiala smekmånadsfasen när vi vill visa våra bästa sidor, då går det som en dans. Men när den lägger sig, vardagen kommer, tristess och slentrian står och knackar på – det är då det avgörs huruvida det finns en potentiell framtid ihop. Att vara nykär är relativt enkelt, de flesta kan vara nykära (även om den gör oss smått galna). Jag tror att kärlek är ett val, en sorts helhjärtad investering. Oavsett om det är ett förhållande eller vänskap är det oundvikligt med upp- och nedgångar. Och att avsluta relationer så fort det blir kämpigt, ja då kommer en säkerligen beta av relationer på löpande band.

Vi har unika relationer med dem i vår närhet. Vi har kanske en som vi kan prata om allt med, den som alltid får oss att skratta, den som stimulerar hjärncellerna, partykompisen och så vidare. För min del får jag mycket kärlek genom familj och vänner och det är också de som totalt sett ger mig allt jag behöver. Helt enkelt, mina nära har alla tillsammans de egenskaper som en partner helst ska ha. Ja, med undantag av det fysiska.

För egen del är det dock befriande att vare sig behöva vara desperat eller att jag måste få ligga lite. Jag kan lägga fokus, tid och energi på mycket annat i livet. 

En del får panik när de är singlar, de bara måste ha någon. Risken kan ju vara att det blir förhastade beslut och att en ”nöjer sig”. Jag trivs att vara själv. På ett sätt har jag mig själv vilket gör att jag inte är helt själv. Tycker att jag utgör ett gott sällskap, blir oftast inga större gräl eller onödiga konflikter när jag umgås med mig själv. Försöker ständigt vårda relationen med mig själv. Den är viktigast, för om inte jag mår bra och är trygg med mig själv – vad har jag då av värde att ge till mina närmaste?

Är det dock något jag lärt mig på denna planet så är det att en aldrig ska säga aldrig men i dagsläget finns inget intresse av att inleda ett förhållande. 
Ibland när någon frågar varför jag är singel brukar jag säga att jag har haft tre förhållanden, och definitionen av galenskap är att upprepa samma sak om och om igen men förvänta sig annorlunda resultat. Mycket är jag, men inte galen. Däremot singel och nöjd. Fast det kanske är galet att vara singel och nöjd?

Christian Haglund