Blixtkrönika: En pang-bom-wow-avslutning på Sommartorsdagarna

Johan Boding och Night of Queen lyfte torget med sin starka hyllning.

Var jag skeptisk när jag hörde att Sommartorsdagarna skulle avslutas med ett tributeband? Definitivt. Som musikkritiker är man drillad i att alltid höja på ögonbrynen när covers nämns.

Men nu sitter jag här och är lätt lyrisk över Johan Boding och Night of Queen.

Men övergången kom inte över en kväll. Strax efter att årets Sommartorsdags-artister släppts i våras så såg jag Johan Boding i ett annat hyllnings-sammanhang, nämligen i Ted Gärdestads-showen på Åhaga där Boding sjöng bröderna Gärdestads hits tillsammans med Janne Schaffer, Pernilla Andersson och Moa Lignell. Och jävlar vad han sjöng. En showman ut i fingerspetsarna och han liksom kan inte ta en falsk ton. Där någonstans börjar jag förstå vilken häftig avslutning han och Queen kan bli på sommaren.

Och så blev det ju också. En dundrande, dramatisk, pang-bom-wow avslutning. De tolv på scenen är så välrepeterade och tajta tillsammans och publiken går igång direkt. Hit på hit levereras felfritt, och som Johan Boding tidigare lovat så är det mycket likt original album-versionerna.

Varför ska man då ens gå dit och lyssna om man nu kan höra alltihop på en Queen-platta kanske ni tänker? Ja det kan nog alla som var på Stora Torget svara på. Stämningen är elektrisk, publiken är ett hav av armar, alla sjunger rakt ut, dansar som om ingen ser dem. Alla släppte loss till ”We are the champion” och gåshuden var ett faktum under ”Barcelona”.

Höjdpunkterna är så många, men för att lyfta några: duetten i ”Under pressure”, bromancen mellan de två gitarristerna, hur torget gungade under ”Fat bottomed girl” , den totala urladdningen i ”Don't stop me now” , typ allt i ”Bohemian rhapsody” och så vidare. Alla tolv på scen tycks ha oerhört roligt och verkar– precis som publiken – älska Queen.

Och visst är det ett tacksamt band att hylla, musikkatalogen är enorm och publiken kan låtarna. Johan Bodings röstregister är inte heller långt ifrån Mercurys och det är lätt att se honom för någon som ”bara” härmar Freddie. För det enda jag saknar är egentligen mer personlighet. Visst nu är det Queen och Freddie Mercury som ska hyllas ikväll, men en historia om varför just Johan Boding och gänget gillar Queen så mycket hade inte suttit fel. Kanske ett minne av första gången de hörde en Queen-låt? För Det är tack vare människor som de tolv musikerna på scen som vi kan fortsätta att njuta av Queens musik live och de förtjänar att få synas i rampljuset lika mycket som musiken de hyllar och håller vid liv och inte döljas bakom den.