Borås

Krönika: ”Med makt kommer ansvar ”

Foto:Pernilla Rudenwall

Förra veckan var på många sätt omtumlande för mig. Kyla, gräl och spännande diskussioner på̊ jobbet lämnade mig utan ro. Sen hände två̊ saker som verkligen fick hjärnan att gå̊ på̊ högvarv. Jag såg Kalla faktas reportage om rasprofilering, och någon dag efter brakade internet lös över ett ordningsvaktsingripande mot en höggravid kvinna i Stockholms tunnelbana.

Båda händelserna satte igång tankar och känslor som jag inte kunde mota bort eller förbereda mig på̊. Jag kände mig träffad, från alla håll. Det fanns saker som de hade gemensamt och påminde om varandra, och där i mitten stod jag som vanligt. Jag, mörkhyad som offren, med ett yrke och mandat att utöva makt mot den egna befolkningen, likt maktutövarna.

Jag lever kanske en för stor del av mitt liv på̊ internet. Därför har jag tagit del av många texter, tweets, åsikter och i vanlig ordning ren idioti. Jag ser vänner som ser ut som jag sprida hat mot polisen och ordningsvakter. Jag ser skribenter och politiker tycka att det är rätt åt dem, att offren får skylla sig själva. Jag ser journalister som eldar på̊ och spelar över. Jag ser kollegor som försöker sopa det under mattan och låtsas som om vi inte profilerar. Jag ser ordningsvakter gömma sig bakom att de enbart gör sitt jobb. Ingenstans ser jag någon stå upp och ta ansvar. Jag ser ingen högre polischef förklara och säga att av detta ska vi lära, utvecklas och bli bättre. Inget offer erkänner skuld eller leverne som föranleder regelbunden poliskontroll. Ingen ordningsvakt utrycker att ingripandet kanske inte var proportionerligt i förhållande till förseelsen, att det inte är optimalt att lägga en gravid kvinna på mage. Vi avkräver gärna andra på̊ ansvar, men tar det ogärna själva. Det påminner lite om integrationsproblematiken; alla vill, men ingen vill bidra. Den frågan tar vi en annan gång.

Man ska dock komma ihåg att maktutövare också̊ är felbara människor. Handlingar och ord påverkar oss. En polis som under flera års tid blir kallad för hora blir påverkad, precis som en förortskille blir av att bli kallad råtta. En aspirant som lyssnar och lär blir påverkad. Hur vi bör hantera detta ligger en bra bit ovanför min lönenivå̊, men en sak är klar, detta är något vi borde ha ett system för och arbeta med. Att leva i ett samhälle kommer med ett ansvar. Men tilldelad makt kommer med ett större ansvar.

Lena Matthijs skriver klokt i ämnet; ”Proportionalitet diskuteras för lite, liksom alternativa sätt att lösa situationer. Inte så mycket ”vad” utan mer ”hur” saker görs. Bemötande, att erkänna när saker blir fel och be om ursäkt när man profilerat en person som sedan visar sig vara fel. Profilering handlar ju till viss del om fördomar. Vi kan inte undvika att använda oss av generaliserande kunskap men vi måste reflektera över det, inse vilka konsekvenserna kan bli, och framförallt ta det lugnare med våldet. Prata mer, övertyga mer, inte ha så förbaskat bråttom att lösa uppkommen situation. Man kan kräva mer”

Jag var runt 10 år när vi åkte tillbaka till Libanon efter flykten till Sverige. Jag och min mamma la bagaget på̊ en vagn och körde iväg. Jag minns att det var varmt, fuktigt och trångt. Mamma körde in i en man som stod framför oss, och innan hon hann be om ursäkt lyfte mannen på̊ sin t-shirt vid höften och blottade en pistol samtidigt som han vände sig om. Han tog med min mamma bort en liten bit och pratade medan jag stod kvar. Hon var säkert borta i max 2 minuter, men jag minns det som en evighet. Det ligger så färskt i minnet att jag kan känna avloppsdoften på̊ Beiruts flygplats medan jag skriver. Den gravida kvinnan på̊ tunnelbanan hade inte bara ett foster i magen med sig utan även ett femårigt barn. Undra hur det barnet kommer minnas och se på̊ maktutövare i framtiden. Hur tunnelbaneluften luktade den dagen.

Nadim Ghazale

Polis